| Movements/SectionsMov'ts/Sec's | 3 movements |
|---|---|
| Composition Year | 1920 |
| Genre Categories | For mixed chorus, orchestra; Scores featuring mixed chorus; Scores featuring the orchestra; |
|  |
| Work Title | När vi dö |
|---|---|
| Alternative. Title | When we die (Requiem) |
| Composer | Kallstenius, Edvin |
| Opus/Catalogue NumberOp./Cat. No. | Op.11 |
| Internal Reference NumberInternal Ref. No. | None [force assignment] |
| Movements/SectionsMov'ts/Sec's | 3 movements |
| Year/Date of CompositionY/D of Comp. | 1920 |
| Librettist | Composer |
| Language | Swedish |
| Average DurationAvg. Duration | 30 minutes |
| Composer Time PeriodComp. Period | Early 20th century |
| Piece Style | Early 20th century |
| Instrumentation | chorus and orchestra |
| External Links | Svensk Musik |
Så är naturens stränga lag, att allt som lever måste dö.
Plantan skjuter upp och blomstrar ljuvligt, men när hon nått måttet för sin blomstring, så vissnar hon bort och förmultnar.
Och vi i all vår stolthet, hur visa tycka vi oss ej, hur stora, hur mäktiga!
Var är vår storhet, var vår makt, när natten nalkas?
Som plantan vissna ock vi och förgås och multna i jorden.
---
The strict law of nature says that everything that lives must die.
The plant shoots up and blooms beautifully, but when it has reached the measure of its flowering, it withers away and rots.
And we in all our pride, how wise we think we are, how great, how powerful!
Where is our greatness, where is our power, when night approaches?
Like the plant, we also wither and perish and rot in the earth.
Men är det rätt att vi sörja över döden?
Frukta vi den som ett spöke?
Frukta vi förgängelsen?
- - - -
Vi leva och sträva och bära dagens tunga och hetta.
Vi leva och fröjdas. Vi njuta dagens glädje och gamman.
Men sakta faller skymningen på, då vi ärligt vila och minnas:
De ljusa stunderna minnas vi med glädje.
Vi minnas ock med leende jämnmod de överståndna sorgerna.
Dock alltmera faller natten på, och en stilla kvällsfrid betager oss.
- - - -
Ja nog är det ljuvligt att somna om aftonen!
---
But is it right that we mourn over death?
Do we fear it like a ghost?
Do we fear destruction?
- - - -
We live and strive and bear the burden and heat of the day.
We live and rejoice. We enjoy the joy and the gaiety of the day.
But slowly the twilight falls, when we honestly rest and remember:
The bright moments we remember with joy.
We also remember with smiling equanimity the sorrows we have endured.
However, night is increasingly falling, and a quiet evening peace captivates us.
- - - -
Yes, it is lovely to fall asleep in the evening!
Ja, vi somna!
Vi somna!
Vi gå bort!
Men leva icke våra gärningar?
Lämna vi icke det arv, vi fått, förkovrat åt våra barn?
Och äro icke våra barn kött av vårt kött?
Äro de icke liv av vårt liv?
De leva, och vi leva i dem!
- - - -
Ty du, livets källa, du kan ej förgås:
eviga urkraft,
naturkraft,
Gud....!
- - - -
Så låt oss då icke sörja över vår förgänglighet utan rättskaffens leva och glädjas!
Och är vi levat vår dag, låt oss då med värdig hållning och med leende mun gå in i natten!
---
Yes, we sleep!
We sleep!
We go away!
But do we not live our deeds?
Do we not leave the inheritance we have received, passed down to our children?
And are not our children flesh of our flesh?
Are they not life of our life?
They live, and we live in them!
- - - -
For you, the source of life, you cannot perish:
eternal primordial power,
natural power,
God....!
- - - -
So let us not grieve over our mortality but live righteously and rejoice!
And having lived our day, let us then enter the night with a dignified posture and with a smiling mouth!
